Radiomuseet: Radion och historierna
Radiomuseet är lite av en dold pärla – en helt unik plats och ett måste att besöka i Lindholmen Innovation District. Det här är så mycket mer än bara en samling av antika radioapparater, telefoner och andra kommunikationsenheter. För här, i anslutning till varje enskild apparat, får du höra berättelser och chansen att träffa hjältarna bakom dem.
Matts och Jarl väntar på att berätta om apparaterna i radiomuseet och historierna bakom dem.
Matts
Vid museets ingång möts vi av Matts, med sitt snövita hår och glada ansikte, och efter en kort presentation börjar vi vår rundtur. I den första korridoren möts vi av historiska radioapparater och skivspelare från Amerika, Tyskland och Sverige, uppradade på båda sidor med sina fantastiska estetiska utformningar. Matts nämner att denna radio donerades av en dam för ungefär tio år sedan. Han berättar att många av apparaterna i museet har skänkts av donatorer. Det är så de har samlat en massiv och mångsidig samling bestående av radio- och tv-apparater, grammofoner, telefoner, fonografer och radiostudio-utrustning, med mera.
Numera hittar historiska dokumentär- och filmproducenter ofta hit. De lånar dessa sällsynta nostalgiska apparater för att använda som tidstypisk rekvisita i sina filmer. Den prisbelönta svenska dramaserien Vår tid är nu, som utspelar sig under efterkrigstiden och åren därefter, är en av de produktioner som under inspelningarna har lånat och använt utrustning från museet.
Vi lämnar radioapparaterna bakom oss för tillfället, och Matts går snabbt mot rummet mitt i korridoren. Jag tror att han har något han vill berätta för oss där. Jag följer efter honom.
"Det där är mitt fartyg"
Matts pekar entusiastiskt in i rummet och säger: “Jag har en hytt här. Du kan se mitt arbete där. Jag var aktiv inom flottan mellan ’60–’64 där jag var radioofficer.”
I det här rummet har radiostationen från fartyget Matts tjänstgjorde på simulerats.
Matts visar bilder på väggen och säger: “Det där är mitt fartyg, och det här är radiohytten jag arbetade i.” Han pekar på den unge mannen i flottans uniform som arbetar inne i hytten på fotot och säger: “Det där är jag.” Det intilliggande fotot visar honom och hans klasskamrater när de lär sig Morsealfabetet under Sverige Radioförenings radiokurs i Göteborg 1961.
Sedan visar han bilden på fartyget de seglade till Australien med 1961, och säger: “Det är Lonmaren, fartyget jag tjänstgjorde på.” Han ler och lägger till: “Före Lonmaren var jag ‘waist boy’ på Sunaren.” Matts sjöäventyr går alltså tillbaka till tiden före hans officerstid...
När vi går runt i hytten hörs signaljud i bakgrunden, som "di di dit dat dit...". När jag frågar vad dessa ljud är, förklarar han att det är nyhetsrapporter från den tiden, mottagna från Göteborg Radio via Morsekod. Matts dagliga rutin var att avkoda dessa telegramnyheter från Göteborg och omvandla dem till text med sin skrivmaskin. Han tillägger att han brukade mångfaldiga de översatta nyhetsbreven med karbonpapper och dela ut dem till berörda personal ombord på fartyget.
Di di di daa daa da di di dit!
Vi lämnar sedan rummet och går till sektionen där Göteborgs Radiostation från den tiden har simulerats. Den här gången börjar Matts spela rollen som radiooperatören som skickade meddelandena till honom via telegraf. Han sätter sig i operatörsstolen och kodar snabbt nyhetsrapporter med Morsekoden: "di di daa di..." Alla dessa förklaringar måste ha tagit honom tillbaka till de åren. Hans ögon strålar när han återskapar allt detta. Jag, å andra sidan, känner mig som om jag bevittnade kommunikationstrafiken mellan radiostationen och fartyget precis vid hans sida.
.
Han knackar "Di di di daa daa da di di dit!" på Morsekod-nyckeln och säger: “Det här är SOS-anropet,” och tillägger sedan “da da / da dit / da / da / dit dit dit,” leende och förklarar: “Och det här är Matts.”
Han frågar om jag också vill prova. Jag säger okej och sätter mig i radiooperatörens stol. Även om jag inte får till det första gången, lyckas jag med hans hjälp på andra försöket koda SOS-meddelandet. Jag försöker inte ens koda mitt långa och ovanliga namn. Jag vill trots allt inte skrämma slag på de som var ombord på fartyget! :D
.
QSL-kort
Vi återvänder från Matts radiostationer till radiokorridoren. Han pekar på en Aga-radio från 1940-talet och säger: “Det här var radion jag ville ha, men jag fick den inte.” Han tillägger att den var väldigt dyr för en 10-åring. Han sätter sig sedan vid radion och börjar pilla med stationer och inställningar. Han säger att det är en mycket bra radio för kulturella presentationer. Och han återgår till de åren och berättar: “Runt jul skulle jag sitta vid radion och söka efter olika kortvågsstationer. När jag hittade BBC skickade jag dem en rapport där jag sa: ‘Jag lyssnade på er den här dagen, vid den här tiden, och programmet var det här.’ BBC skickade då ett QSL-kort till mig. Jag samlade 25 sådana kort från olika radiostationer runt om i världen.”
“Du har aldrig sett något liknande”
När vi går förbi en tysktillverkad radio med en integrerad Tefifon bandspelare, säger Matts: “Du har aldrig sett något liknande.” Då kom Jarl, som hör oss från det andra rummet, fram till oss och börjar ställa i ordning apparaten, eftersom detta är hans expertområde. Efter att ha satt i en kassett – som jag aldrig sett maken till förut – vrider han på en ratt och säger om låten som spelas: “Det är radio nu.” Han trycker sedan på en annan knapp: “Och det här är från inspelningen.” Den här kassetten, som spelade med en oändlig loop-funktion, innehöll exakt 74 låtar. Med tanke på att det var en 1959 års modell kan vi verkligen kalla det en enorm teknologisk bedrift. Ännu mer intressant var apparatens förmåga att hoppa över låtar. Det är genialt! Denna radio/bandspelare var populär på ställen som restauranger på den tiden på grund av dess låtkapacitet och oändliga loop-funktion.
Flickorna i Småland
Och vi kommer fram till museets slut – som också är dess början. Här finns de äldsta föremålen i museet: fonograferna. Matts går fram till en 1887 års modell av fonografen, utvecklad av Thomas Edison, vars sprakande, låga ljud vi kan höra. Han säger: “Det är inte Hi-Fi!” och vi skrattar.
Matts pekar på fonografen – bakom vilken Lindholmens historiska kranar och gator syns genom fönstret – och börjar förklara: “Du kan spela in din röst på dessa cylindrar, och sedan kan du spela upp den.”
Sedan drar han upp gramofonen bredvid och börjar spela. Musiken är jazz, och låten är på svenska. “Gruppen som spelar är amerikanska ‘The Delta Rhythm Boys’,” säger han. “De kom till Sverige många gånger från och med 1950-talet och blev senare stammisar. Under den här tiden spelade de också in låtar på svenska. De kanske blev kära i svenska tjejer,” föreslår Matts, medan låten fortsätter att spela i bakgrunden:
...Ja, det är flickorna i Småland Susilull och susilo, som går vallande Och trallande på vilande mo…
Dessa var bara några av de berättelser jag stötte på på Radiomuseet, tillsammans med radioapparater, telegrafer och grammofoner. Mycket mer väntar på dig här.
Vi vill tacka Matts Brunnegård för hans underbara vägledning och delade minnen, och Jarl Svensson för hans tekniska förklaringar. Du kan följa Radiomuseet via länken nedan och kontakta dem.
Om Lindholmen Innovation District
Lindholmen Innovation District är Göteborgs mest kunskapsintensiva och expansiva område, samt en viktig knutpunkt för det växande Göteborg. Idag spenderar ca 30 000 människor sin tid här varje dag och antalet växer i takt med att fler företag, verksamheter och bostäder etableras.
Lindholmen Innovation District nyhetsbrev
Lägg till din e-postadress för att ta del av uppdateringar och inbjudningar.
Lindholmen Science Park AB koordinerar Lindholmen Innovation District, du hittar vår integritetspolicy här.